Jag tror att alla föräldrar går igenom det här, lite extra kanske de föräldrar som inte nödvändigtvis bara följer strömmen när det gäller barnuppfostran. Man får besked om att man väntar barn och tankarna går igång. Man funderar mycket på föräldraskapet; på vilken typ av människor man vill att ens barn ska bli, vilka värderingar de ska ha och hur de ska bete sig i relation till andra människor, djur och natur. Man bestämmer sig för att alltid vara konsekvent, göra medvetna val och finnas där för att vägleda.
Själv var det mycket fokus på empati, ekologi och fantasi. Med allt vad det innebär i form av val gällande mat, kläder, leksaker, fritid, relationer etc. Det kräver mer av en medveten förälder att uppfostra ett barn. Den lätta lösningen är att uppfostra auktoritärt samt att trycka en skärm i barnens händer så fort man inte riktigt har tid eller ork att engagera sig i dem.
Men så kommer det en dag då barnen själva börjar vilja ha saker på sitt sätt och det är man nog sällan förberedd på. Man tror att om man bara bäddar väl de första åren så kommer resten av sig självt.
Jag skriver detta för idag klickade jag hem sängkläder för barn (nya), fastän jag alltid sagt att second hand är bäst. Grejen är att sonen är galen i Emil i Lönneberga och födelsedagen är i antågande, så när jag hittade ett bäddset med Emil så kunder jag inte motstå. Jag tröstar mig själv med att det i alla fall är Emil han älskar och inte typ Cars.